Halvvägsless

Jag väger nu 64. Har kört LCHF i fyra månader, gått ner lite drygt hälften och har fyra kilo kvar.

Min man har samtidigt gått ner dubbelt så mycket, trots att jag tränar och promenerar mer än honom. Men tydligen är det svårare när man är kvinna efter 40 och att jag äter hormonsänkande tabletter hjälper INTE till.

Jag längtar efter bröd, efter pasta, en bit choklad eller en glass kanske. Jag längtar efter att kunna köpa utemat ibland – sushi eller kanske en pizza ibland – istället för att behöva göra egna plattor till lasagnen och baka eget ’bröd’ som mest smakar ägg.

 


Köpte iallafall hämtsallad idag efter träningen. Bestämde vad min första måltid som icke-LCHFare kommer bli. (Skoja)

 

Jag tänker att jag är ju fan redan gift. Han är jättenöjd med min kropp som den är nu, och jämfört med hur den var vid årsskiftet så ÄR det stor skillnad. Jag tänker att jag borde kanske sluta, att det kanske räcker nu.


Med katt lunchar man aldrig ensam.

Men sen tänker jag på mitt mål. Mitt mål är 60 kg, att se ut som jag såg ut innan cancer och tvillingfödsel. Att komma i de där lagom slitna jeansen som tålmodigt väntar längst in i garderoben. Att kunna ta en bikinibild i sommar, kanske lägga upp den på sociala medier, få komplimanger som jag viftar bort men egentligen blir jätteglad för.

Jag vill ju allt det där. Alltså fortsätter jag ett tag till.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras